Vi ska ju som Ally säger lägga ner denna bloggen. :( Tråkit men så är det. 

Men jag insåg att jag inte lagt upp novellen klart så tänker avsluta den här. nu. Tänker ta en del idag och en annan del en annan dag... vet inte hur många delar det är kvar men det får bli som det blir  YOLO. 

 

Del 8 Är du inte seriös med det här så kvittar det. 

 

På tjugominuters rasten sprang jag upp till Östra sidan av skolan och strövade omkring utanför Simons klassrum. Dörren till deras klassrum öppnade och ett myller av elever strömmade ut. Jag fick syn på honom i sin normalt marinblåa tröja och sitt svarta glansiga hår. Jag genomborrade honom med min blick. Han tittade upp och mötte min blick men följde med strömmen neråt i korridoren.

 

Varje rast den dagen fortsatte jag att söka upp honom. Varje gång tittade han upp och mötte min blick som dragen till en magnet, men sedan följde han strömmen utan att bry sig om mig. När dagen tog slut gick jag hem med hopp om att han skulle göra något nästa dag, likadant fortsatte jag tisdag, onsdag och torsdag. På torsdag eftermiddag hade jag en timmes hål och trots att Simon inte slutade förens om fyrtiofem minuter så gick jag till Östra sidan för att ströva omkring lite. Erik hade egentligen velat gå till kafeterian, men jag ursäktade mig och sade att jag behövde lite lugn och ro för att plugga.

 

Jag gick runt och tänkte när plötsligt någon ryckte tag i min arm och drog in mig i ett mörkt rum. Ett par kalla läppar pressades mot mina. Det brände till av kollisionen av varmt och kallt. Sakta drog jag in doften av kanel, eller vanilj, eller någon slags blomdoft i näsan. Läpparna drogs i från mig och han tog till orda. ”Du kan inte bara lämna mig som du gjorde, och sedan lämna mig med inget i en vecka och sedan komma tillbaka och ge mig längtande blickar dagarna i ända. Du tar kol på mig.” Jag kunde inte finna några ord, så skakigt letade jag upp hans midja och sedan drog jag min hand upp mot nacken. Drog honom intill mig och lät hans kalla läppar möta min varma igen. Han drog sig bort och smekte mig sakta över kinden. ”Förstår du inte? Du kan inte leka med mig. Är du inte seriös med det här kan det lika gärna kvitta.” Sedan lämnade han mig. Hjärtklappningen lade sig men istället spred sig paniken i min hjärna. Så jag skyndade till närmsta toalett. Vad hade jag gjort? Varför var han sur? Hårt tryckte jag den gamla nagelfilen mot min handled. Jag hade svikit honom på något sätt. När blodet strömmade från min arm började panikattacken lägga sig. Jag hade förstört den enda chans som funnits att något skulle hända mellan oss. Mer blod. Krossat. Blodet forsade ner i handfatet och efter några minuter kunde jag längre inte tänka. Jag sjönk ner på golvet och suckade djupt. Varför var livet så svårt?

 

Efter den händelsen kände jag mig misslyckad och dum. Julia märkte att jag var nedstämd och höll sina frälsningar om Igg inom sig och försökte hela historian muntra upp mig. Efter historian hade jag biologi och hon hade drama. Innan hon gav sig av mot Östra sidan frågade hon mig. ”Är du okej? Det har inte hänt något eller” Jag skakade på huvudet. ”Nej, det är lungt.” Hon genomborrade mig med sin mamma blick. ”Säker?” Hon gav mig en kram och viskade i mitt öra. ”Du måste veta att du kan prata om precis vad som helst med mig.” Sedan vandrade hon iväg.

 

Borde jag berätta för henne? Hon var ändå min bästa vän. Jag visste allt om henne och hon borde veta allt om mig. Hon hade stöttat mig genom allt hitills... och dessutom hade hon sagt att det inte spelade någon roll om man var bög. När timmen tog slut skulle jag berätta för henne. Jag skickade iväg ett sms. 'Behöver prata med dig efter skolan, kan vi dra någonstans?' Det plingade till och alla framför mig vände sig om och kollade på mig. ”Lägg ner telefonen!” sade vår lärare strängt. 'Okej, absolut, möter dig vid skåpen!'

 

Sagt och gjort, vi träffades vid skåpen och gick in till stan, men när vi kom dit var det packat med folk. Vi satte oss och Julia som tydligen glömt att jag inte mådde speciellt bra och satte igång att prata om Igg. Det var ganska avslappnade ändå, att inte gå rakt på sak. Titta på det här! Igg var helt jäkla galen idag. Hon tog upp sin telefon och letade upp en video. ”Kolla på det här!” Det kom upp en bild på en stor scen där Julia satt på en stol. Plötsligt kom en kille som hjulade och hoppade runt stolen. En gång kom han upp med ansiktet jättenära kameran. Jag fick på nytt en hjärt-attack. Han hade en marinblå skjorta och svart glansigt hår dom hängde ner över hans ögon, och jag kunde nästan känna doften av kanel, eller vanilj, eller blommor... eller vad det nu var han doftade. Han sprang fram till Julia i stolen och gick ner på knä. ”Oh Julia! Tager du mig till din egen akrobat?” Han flinade och gav Julia en stor godisring. ”Igg!” Julia tjöt av skratt och kastade sig över 'Igg.' Han gav henne en kyss på kinden. Jag darrade till.

Igg var Simon.

Julia skrattade åt videon. ”Jag tror äntligen att något kommer hända mellan oss.” Jag log ett falskt leende. ”Föresten, vad var det du ville prata om?” Leendet gled av mig. ”Nä... jag... kommer faktiskt inte ihåg det längre...” Julia suckade. ”Hur mår du egentligen?” Jag skakade på huvudet. ”Det är lungt... jag är bara trött, jag tror jag håller på att bli sjuk igen.” Julia skakade på huvudet. ”L! Seriöst så är jag din bästa vän, förstår du inte att jag märker att något är fel?” Jag stirrade på henne. Såklart hade hon märkt att jag inte var mig själv. Hur irriterad jag än kunde vara på henne ibland så skulle jag aldrig hitta någon som bryr sig om mig så mycket som hon gör. ”Äsch. Det är jobbigt hemma...” hon såg ner i bordet. ”Just det, hur är det mellan dina föräldrar?” Jag suckade. ”De kommer antagligen inte vara vänner mer. Mamma håller på att flytta ut.” Hon sköt över sin halvätna kaka mot mig. ”Vem ska du bo hos?” Jag blev förvånad. Detta hade jag inte ens tänkt på. Det var ganska självklart att jag inte ville bo med mamma, men såklart skulle hon vilja det. ”Pappa.” svarade jag. ”Men kanske hos mamma på helgerna.” Hon såg medlidsamt på mig och sade. ”Tänkte väl det.” sedan tog hon upp mobilen och kollade klockan. ”shit, jag måste dra L, klarar du dig? Jag ska träffa Igg.” Hon sken upp när hon sade hans namn och det stack till i mitt hjärta på bara tanken av att de skulle bli ihop. ”ja, det är lungt! Jag drar hem och dör i sängen ett tag.” kraxade jag och log ett falskt leende.

 

Det var även exakt vad jag gjorde när jag kom hem. Jag tog på mig min pyjamas och lade mig i sängen med datorn. Sedan insåg jag att jag inte tagit min risk idag. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Det var fredag och de flest var väl hemma i sina sängar så som jag. Jag kunde inte leta upp Simon. Han ville inte se mig. Så därför låg jag kvar i sängen. Även på lördagen flyttade jag mig inte mer än från sängen till badrummet. På söndagen tvingade mamma upp mig och jag satt i soffan nästan hela den dagen. Jag åt ingenting och jag pressade ut mer och mer blod från mina armar varje dag.

 

Tack och hej. Det var ännu en del. och allt för idag. Nu är allt jag har att säga: "Now up is down"  

Hej då hej hej hej då.  // Bexz